För några veckor sedan sprang jag av en ren "lyckhändelse" in i ett verktygsskåp i mormors källare. Vi gick på lite husesyn inför försäljningen av den gamla villan för att betrakta vad fint det var städat inför visningen. När vi hade gått igenom hela huset och det var endast källaren kvar, befann vi oss i verktygsrummet. Jag vände på huvudet och hann inte stoppa mig själv från att utbrista i ett litet skrik. Min man trodde jag såg en spindel eller någon annan insekt, i själva verket var det ett oerhört vackert skåp som hade tagit all min uppmärksamhet. Det var ett stort ljusgrönt skåp, målat i exakt samma färg som stor del av huset, tydligen morfars favoritfärg. Något slitet var det med många fläckar efter många års användning. När jag öppnade dörrarna var det fullt av färgburkar, oljefläckar och verktyg.
Det var som om mitt hjärta stannade för ett ögonblick när jag fick syn på det. Jag tappade andan och kunde nästan inte tänka på något annat under resten av dagen.
Nu står det gamla skåpet i vårat kök. Hyllplanen har slipats och utsidan skrubbats. Det är fortfarande slitet och charmigt, bara något renare. Vi fick frågan om vi skulle måla det i vitt. Den tanken kändes väldigt långt bort för min del. Skåpet är ju alldeles perfekt som det är med alla sina skavanker. Det var ju det jag blev förälskad i.
2 kommentarer:
Hej o vad kul att du skaffat en egen blogg! Och idag har jag ju varit och sett underverken ;-) Roligt o höra hur kärleksfullt du beskriver dina möten med olika möbler....kul när man verkligen brinner för något!
Och visst är dem fina dina nya...eh menar gamla (nya för dig då) skåp, dem har sin speciella charm, önskar jag oxå hade så bra smak :-D
Tack för en mysig fikastund idag Vännen!
Kram Anne
Vilket vackert matrum ni har och det gröna skåpet är ju helt underbart och härligt att hitta det hos en släkting!
Skicka en kommentar