Liten historia om mitt Drömskåp

Min blogg har fått sitt namn utav det och jag får ett lyckorus varje gång jag tittar på det. Just det, mitt Drömskåp!
Igår visade jag lite bilder på mitt vardagsrum och jag har fått många fina kommentarer på det, speciellt om mitt gröna skåp. Tack så hemskt mycket!
Jag har skrivit lite om det i tidigare inlägg, men det ska nog gå att fördjupa sig lite tror jag...
Det var i början av mars jag satt och kollade på lite antika möbler på nätet.
Till slut hittade jag in på en antikhandel som heter mormosgrufwans antik. Jag satt och kollade igenom deras bilder när jag fick syn på detta underbara skåp som jag innandess inte hade en aning om att jag ville ha.
Jag kände bara att det här måste jag ha och hoppades innerligt på att det inte skulle kosta en förmögenhet. Jag ringde upp dem och fick prata med en urgullig människa som heter Pia. Hon var jättesnäll och berättade gärna om skåpet och till sist priset.
Det var överkomligt men ändå rätt så mycket pengar.
I ett par dagar velade jag fram och tillbaka och var samtidigt livrädd att någon annan skulle hinna före.
Till slut hade vi i alla fall bestämt oss här hemma och skåpet skulle vi ha, kunde ju inte sluta tänka på det.
Vi åkte dit nästkommande helg för att titta på det för att se om det var lika fint i verkligheten... Och det var det verkligen.
Klart och bestämt, handpenning betalades och jag skulle hämta skåpet senast den 1 maj.
Den 28 april var det äntligen dags. På något sätt kändes det overkligt. Jag hade ju väntat så länge på det, även fast tiden gick väldigt fort.
Vi hämtade det och på vägen hem stannande vi förbi ett par kompisar, behövde ha lite bärhjälp, min muskelmassa är väl inte vad jag önskade att den var.
Jag visste med mig sen innan att min kompis inte tyckte vidare bra om det här skåpet. Jag hade visat en bild på det och fått till svar att hon aldrig skulle ta in ett sådant åbäke, absolut inte för så mycket pengar. jaja, alla har vi ju olika smak...
Visst, det är ett fallfärdigt skåp från 1700-talet, alla kanske inte ser charmen i det... Men alla måste inte det heller. Så länge som vi trivs med det så är det ju det som räknas. Folk får väl tycka vad dom vill.
I alla fall så ville hon följa med ut till kärran och kolla på det och det fick hon ju, även om skåpet inte kom till sin rätt liggandes i två delar med handdukar runt sig.
Reaktionen som kom sedan vi öppnat luckan var obetalbar. Kompisen ryggade faktiskt tillbaka och såg alldeles förfärad ut...
Fick senare veta att hon inte alls gillar gamla saker och då är ju reaktionen förståelig. Klart som tusan att man inte ser charmen i något som är 200-300 år gammalt om man bara gillar nya saker. hihi...
En stund funderade jag på om det var jag som var tokig som faktiskt tyckte skåpet var vackert. Kompisen min har ju faktiskt väldigt god smak. Om ni skulle se hur hon bor skulle ni säkerligen tycka det var jättefint, alldeles ljust och luftigt.
Men någonstans i den här resan får jag faktiskt acceptera att det jag tycker är fint inte måste avgudas av alla andra. Det skulle ju vara jättetråkigt och ointressant om vi alla hade samma smak.
Jag avgudar ju åtminstone mitt vackra fantastiska skåp och därför kommer det lite bilder på det nu...

Vardagsrummet

Idag är det jättefint väder och jag måste ut och få lite färg innan solen försvinner igen. ;)
Därför blir det inget jättelångt bloggande idag och jag får ta och kika in på era sidor senare idag när solen försvunnit från min altan.
Jag tänkte bara skriva lite kort om mitt vardagsrum och visa lite bilder...

Här inne hade jag också marint tema förr, tjusigt, men inte riktigt jag.

Soffan hade vit/blå randig klädsel som jag nu bytt ut mot en brun.

Randiga linumkuddar hade jag förr men de passade ju inte in riktigt när jag bytte saker i rummet.

Nu har jag istället helt oömma kuddar från Ikea (jätteskönt om man skulle råka spilla eller nåt, slippa hetsa upp sig över att kudden kostar flera hundra).
Jag har också köpt mig två vita ektorpfåtöljer på blocket, helt oanvända! I dessa ligger också lite kuddar. (har faktiskt kvar en linumkudde som passade in) Den var brun så den fick stanna.
Soffbordet är från farfar. Det har nog tidigare använts som köksbord så vi sågade av benen på det så det skulle bli rätt höjd.

Det är fullt av små målarfläckar på det såklart eftersom det är från "målarfarfar" Det är lite sött tycker jag.
Och sist men absolut inte minst så är det ju rummet där mitt älskade drömskåp står. Det ger så otroligt mycket känsla i rummet så man inte tänker på att soffor och så är från Ikea. Supernöjd!

Här kommer lite bilder...

Stökfällor

Ni som har sett serien Vänner kanske kommer ihåg ett avsnitt där den alltför organiserade och pedantiska Monica får sitt hemliga rum upptäckt. En garderob fullt av kaos och oreda.
Min fundering är om alla hem har ett område som inte är lika perfekt som det kan se ut från utsidan.
Förr städade vi inte alltför ofta, utan det blev mest om vi fick besök. Alla trodde nog att vi bodde jättefint, istället var det raka motsatsen.
Jag har aldrig gillat att städa och kommer nog aldrig att börja tycka om det heller. Jag är en slarvmaja av naturen.
Men visst mår man mycket bättre när det är städat och fint, så visst är det värt det. Nuförtiden är vi mycket bättre på att städa, avskyr det fortfarande men gör det i alla fall.
Det finns ett par knep för oss slarvmajor så att vi inte ska hamna i stökfällan igen.
Ha inte för mycket saker framme så att dammningen känns oövervinnlig och undanplockningen omöjlig.
Det viktigaste ändå för mig har blivit att man inte ska skjuta upp något till senare, tänka att jag tar disken sen eller imorgon om jag inte hinner idag. Jag dammsuger imorgon, för så skitigt är det väl inte. Och sen dagen efter fick man annat att göra så man inte hann med dammsugningen. Och vips så är det jättestökigt.
Så direkt jag ser något som behöver göras försöker jag ta tag i det så snabbt som möjligt.
På det sättet känns det faktiskt som att man aldrig städar men att det är rent hela tiden.
Men visst har jag fortfarande ett par stökfällor kvar. Försvinnskåpet till exempel. Det är ett köksskåp med alla möjliga papper och annat i. Allt ifrån pizzamenyer till pass och penslar. Anledningen till att vi kallar det försvinnskåpet hänger nog med sedan flera år tillbaka när vi bodde i lägenhet. Då hade vi ett dubbelskåp fullt med verkligen allt. Och var någonting borta så visste vi ju egentligen var det var, i försvinnskåpet där saker aldrig kommer tillrätta igen.
Skulle jag jämföra vårat försvinnskåp nu och då, är det en enorm skillnad, men namnet hänger med och kommer nog alltid att göra det även om det egentligen inte är så stökigt längre.
Slarvmajan och försvinnskåpet kommer alltid att stanna även om vi förändras till det bättre varje dag.

Kära pelargon

Om en blomma vore min bästa vän så skulle det vara pelargonen. Den är vacker, stolt, vet vad den vill och kan verkligen reta gallfeber på mig.

Som vilken vänskap som helst så kräver denna ändå ganska så självständiga blomma, mycket kärlek, näring och uppmärksamhet. Låter vi en pelargon vara alltför lång tid kommer den att vissna och dö.

Förra sommaren skulle vi vattna svärmors växter medan de var bortresta. Jag har då aldrig sett så mycket pelargoner på en gång som då.

Den dagen kan jag ärligt säga att jag inte var speciellt förtjust i dessa växter. Detta eviga plockande på dom gjorde mig galen. Pelargon efter pelargon efter pelargon... Till slut visste jag inte vad jag gjorde. Jag tror nog att jag lyckades stirra mig blind på vad som skulle plockas bort och inte. Allting blev bara en enda stor smet. Efter att helt tappat tålamodet tog min käre man över arbetet. Vem vet var det skulle slutat annars.

Trots detta älskar jag fortfarande pelargoner och vill ha dom i mitt hem.

Men det jag har lärt mig är att hur mycket jag än älskar dom så kan jag inte ha för många, jag skulle bli ett nervvrak...

Så när det gäller pelargoner och vänskap så tror jag att lagom är bäst. Man vill ju hinna med och ge varje individ det de behöver.

Sockersött

Idag tänkte jag visa lite kakelplattor som jag gör som en liten hobby. Här är dom i rosa mönster, så gulligt och romantiskt nu på våren! Det är något mormorsaktigt och lantligt över dem tycker jag, man blir liksom lite varm och glad!

Vad har ni för kakel hemma?

Själv har jag vita 10 cm åt båda hållen. Ibland får jag för mig att jag vill byta ut det mot mina egna små plattor, men jag får nog suga på den karamellen ett tag till tror jag.

Hoppas ni får en alldeles underbar söndag!

Välkommen in

Igår skrev jag om första intrycket i ett hus och idag tänkte jag visa hur min hall ser ut.

Detta "rum" är i stort sett alltid ett pågående projekt. Jag vet aldrig hur det kommer att sluta. Vi måste nämligen på sikt ta bort en garderob när badrummet som ligger bredvid ska byggas ut lite.
Det kommer också att medföra att vi måste byta ut lite paneler på väggarna med tanke på att det antagligen är ganska så svårt att hitta likadana till den nya väggen som ska upp.
Så just nu vet jag inte hur det kommer att se ut i slutändan.
Troligtvis kommer det fortfarande att vara vitt på ett eller annat sätt. Har funderat ett tag på att sätta panel från golv till tak, fast vet som sagt inte säkert ännu.

Som hallen är nu så har vi vitt trägolv och vita väggar och tak.
Hatthyllan har jag inhandlat på Stilmagasinet och skohyllan på Vita rummet.
Jag har också en byrå köpt på Nice och ovanpå den står mitt lilla fynd från "målarfarfar".
En liten pall att sitta på när man fixar med skorna brukar aldrig vara fel att ha i en hall, också den hittad hos farfar.
Taklamporna är köpta på Ikea men har utgått ur deras sortiment. Vi har tagit bort den frostade glasdelen som satt runt glödlampan, tyckte det blev finare utan.
Liknande lampor finns att köpa på Indiska tror jag fast man får köpa till själva ljusdelen och trä i.

Från hallen kan man antingen gå upp till övervåningen, ner till källaren, ut i köket och till vardagsrummet.
Det första man ser när man kommer in är mitt drömskåp som står i vardagsrummet rakt fram. Fast för det mesta brukar vi ha en mycket glad och stutsande vovve i vägen som stjäl uppmärksamheten. :)

Här kommer lite bilder på lilla hallen och "lilla" Donna.

Första intrycket

Hur ska ett första intryck vara i ett hus för att det ska kännas bra? Om hallen inte är inbjudande, är det då förstört för resten av huset att visa vad det går för?
Vi är väldigt bra på att bilda oss uppfattningar om hur andra är på första intrycket.
Om det är en glad, blyg eller ointressant människa vi träffar.
Om vi nu inte fick ett första bra intryck, är vi då villiga att ge personen en andra chans att visa vem den verkligen är?
Samma kanske det är med hus. Trädgården är stökig, fasaden sliten och hallen ett rent kaos. Kliver man då in i resten av huset med ett öppet sinne, eller har man redan bestämt sig? Kanske är resten av huset jättefint.
Om det nu är så kommer besökaren ihåg att det var ett väldigt fint hus de besökte, eller minns de bara det första intrycket som var otroligt stökigt och glömde bort resten.
Om vi nu istället vänder på det och börjar med en välskött gård, nymålad fasad och en oerhört vacker och inbjudande hall. Men att resten av huset inte lever upp till förväntningarna.
Är det då så att besökaren minns huset som fint och välordnat.
När vi släpper in människor i våra liv är det ofta baserat på ett första intryck, sen om de lever upp till det efterhand är ju en annan sak.
Vi människor vet vad som behövs för att folk ska tycka om oss och att ett första intryck är allt och lever kvar även om idealet sviker.
Kanske så är det första intrycket det viktigaste för både oss och våra hus. Alla är inte villiga att ge oss en andra chans.

17 maj!

Idag firar vi Norges nationaldag. Jag är faktiskt en halvnorsk jente. Så jag har fördelen att fira två nationaldagar, vilket är väldigt roligt.
Här regnar det något väldigt så jag hoppas att hela vackra Norge har uppehåll och soligt väder.
Mitt sätt att fira blev med en rabarpaj redan igårkväll. Det bästa är att det finns kvar så det räcker till ikväll också.
Tänkte dela med mig av receptet nu när rabarberna har blivit så fina ute i trädgården.

Hoppas ni får en toppen 17 maj alla!!

Rabarberpaj

500 g rabarber
1/2 msk potatismjöl
1 tsk malen kanel
4 msk strösocker
(fast jag brukar minst fördubbla mängden socker, inte så gott när det blir för surt)

Deg:
1 1/2 dl havregryn
1 1/2 dl vetemjöl
1/2 dl strösocker
125 g kallt smör

Sätt ugnen på 225°. Skär rabarbern i skivor.
Blanda rabarber, potatismjöl, kanel och socker i en ugnssäker form.
Blanda havregryn, vetemjöl och socker i en bunke.
Lägg i smöret, skuret i bitar och arbeta ihop till en smulig deg.
Fördela degen över rabarbern.
Grädda i mitten av ugnen ca 20 min.
Servera med lättvispad vaniljsås

Enjoy!

Tänk innan...

Var ärlig mot dig själv när du inreder och ha inte för bråttom.
Inte alltid så lätt när man är otålig och vill ha sitt hem färdigt på en gång förståss men någonting jag har fått lära mig under åren har verkligen varit det här.
När du flyttar in i ett hus så kan det ta sin tid innan du har förstått vad huset och du vill ha. Man tror sig ofta veta vad det är man vill ha, det finns så himla mycket saker som lockar och säger "köp mig".
Jag vet att det är svårt att blunda i dessa ögonblick och tänka efter en stund. Men jag tror samtidigt att det är viktigt med en aning eftertanke innan man väljer en möbel till sitt hem som helst ska kunna vara där ett bra tag framöver.
Vissa saker har man ju inte tid till att ge en massa tankar. En antik möbel på en auktion till exempel eller vad som helst gammalt som kanske bara finns i ett exemplar eller som är väldigt svårt att få tag på. I dessa fall får man nog lov att slå till på en gång om man verkligen verkligen vill ha det.
Skulle det mot all förmodan vara fel för ditt hem så kan du ju faktiskt sälja vidare det igen för åtminstone samma pris. Så fungerar det ju med äldre saker.
Står du däremot i ett möbelvaruhus och tvekar över vilken soffa du ska ha eller om du vill ha ek eller björk på bokhyllan bör du nog vänta lite.
Alltför ofta har jag begått detta misstag. Tänker att nu ska vi köpa en ny bokhylla och samma vecka åker iväg till ett möbelvaruhus. Eftersom jag alltid hade bråttom förr och ville ha allt perfekt på en gång så valde jag det som såg bäst ut just då. Tyvärr visade det sig ganska så snart att jag inte vill ha kvar möbeln i fråga längre. Nackdelen med detta är förutom att man måste jaga på nya möbler igen också har förlorat en hel del pengar på sin impulsivitet. Direkt man tog möbeln genom kassan halverades ju i stort sett värdet.
Därför tycker jag att man verkligen ska vara säker på att man vill ha en viss sak innan man går igenom kassan.
Ta din tid och tänk igenom saker, gärna på hemmaplan där du inte ser möbeln eller saken du vill ha.
Har du hittat det på ett stort varuhus eller i en butik som mass- och nyproducerar varor har du ju faktiskt råd att avvakta. Saken lär inte försvinna på ett bra tag.
Så ta god tid på dig. Ditt hus väntar så gärna på att rätt saker ska få flytta in, det är ingen brådska. Huset har ju redan glädjen och förmånen över att ha dig boendes där. Och visst vill det nog att alla ska komma överens, både familjen och möbler.

Guldkorn

Jag minns det som det var igår. Jag kan ha varit runt sju år gammal och det var då jag fick mitt första guldkorn. En stor sten målad i guldfärg. Gissa om jag var stolt, en alldeles egen guldklimp. Vilken lycka!

Ett guldkorn i vardagen... För mig kan det vara att se min hund sova på soffan, träffa en god vän över fika, mötas med ett leende och en kram i dörren av den jag tycker allra mest om.

Ett guldkorn behöver ju inte bestå av guld för att vara ett.

Här hemma finns det några små guldkorn som jag tänkte visa för er.

Det är ett par lådor från farfar som var målare. Han har byggt lådorna själv och sedan förvarat olika färgpigment i dem. I den stora lådan har han till och med haft guldockra, precis som det står skrivet på locket.

Minibyrån har nu blivit ett smyckeskrin, perfekt med alla sina små gömmor och lådor.

Sist men inte minst så vill jag visa mitt absoluta favoritfat från mormor. Vi fick det när vi var på jakt efter ett fat att göra en adventsljusstake av. Det har varit med oss i ett par år nu och varje jul dekoreras fatet med adventsljus och annat fint.

Underbara antikviteter!

Jag minns för några år sedan att jag ville ha ett lite annorlunda skåp. Jag letade på blocket men tyvärr utan framgång.
Dag efter dag kollade jag om det hade dykt upp något. Allt slutade med att jag inhandlade ett skåp på ikea. Inte världens mest charmiga men ändå helt ok.
Nu har jag inte längre kvar det, mitt gröna skåp har istället tagit den platsen.
Att kolla på antikaffärer föll min tanke aldrig in på den tiden. Jag trodde mest att de bara hade svindyra möbler och inget som passade mig.

För ett tag sedan sprang jag på svenska antiknätets sida. Tänkte genast att det inte var för mig men tyckte samtidigt att jag kunde ge det en chans när jag ändå var där.
Efter att ha kollat igenom några butiker och mött mina fördomar, alltså både dyra och överpråliga möbler, hittade jag till en butik som inte var som de tidigare, Mormorsgrufwans antik.
Visst, alla möbler där var väl inte direkt min stil men det fanns mycket fint och det var där jag hittade mitt drömskåp. Underbara människor som har antikhandeln också, helt klart värt ett besök. Det ligger en bit utanför Linköping.
Inte är det någon billig affär jag hittade till, men jag har samtidigt sprungit på mycket värre än så.
En antikhandlare jag pratade med sa till mig att man får inte ett skåp som är hundra år eller äldre för mindre än 40 000 kr. Tydligen inte hos honom i alla fall.
Det är det som gör det lite roligt att jag har lyckats hitta tre skåp för sammanlagt 23 300 kr. Och det fjärde fick jag ju gratis!

Ett av dessa skåp, vitrinskåpet i matsalen köpte jag faktiskt på blocket, det går att göra sina fynd om man har ögonen öppna. Så självklart ska man fortsätta leta efter sina fynd där. Det blir ju oftast billigare än att köpa från butik.

Mitt vita hörnskåp köpte jag på slottstallets möbler, så den butiken tipsar jag varmt om. Bor man i skåne eller har vägarna förbi är det nästan ett måste att besöka den. Det ska i alla fall jag göra. (Har ju bara besökt den på nätet än så länge)

Andra butiker som har fantastiska möbler med patina är bland annat Linneas Hage i Norge (Kanske stannar förbi där när jag hälsar på lite släktingar) och Det gamle baghus i Danmark. Verkar vara en fantastisk liten butik.

Länkar till dessa fantastiska butiker finner ni till höger... Enjoy! Och lycka till med eran egen jakt på charmiga möbler. Det finns mycket att se. Så mycket mer än vad jag förr trodde.

Köksdrömmar

Visserligen var det ett tag sedan vi renoverade vårat kök, närmare bestämt för ett och ett halvt år sedan. Men jag tänkte ändå dela med mig av hur det såg ut innan och hur det blev, och hur man med enkla och inte så dyra medel kan få det kök man vill ha.
Gul/beige plastmatta med matchande kakel, vitlaserade luckor som hade tagit en annan färg under de år som passerat och på toppen av isberget gröna väggar. Det var så vårat kök kunde beskrivas förr.
När vi flyttade in tänkte vi först att vi skulle lämna in luckorna på lackering och fräscha upp lite. Den tanken byttes ganska så snart ut mot att vi skulle spara ihop ett par hundra tusen och köpa ett "riktigt" kök.
Tack och lov så är vi inte direkt de mest sparsamma typerna så det skulle ta väldigt lång tid för oss att få ihop en sådan summa pengar.
Så efter att ha levt i detta kök ett tag tyckte vi att det fick vara nog och började smårenovera lite.
Efter ungefär en månad stod vårat kök klart. Trägolv hade lagts och målats, kakel hade bytts ut, tak och lister hade målats vita, luckorna målade vi för hand och köpte nya knoppar till. Lite nya tapeter slängdes upp och vips så var det färdigt. Om jag minns rätt så kostade hela kalaset uppåt 7000 kr. Inte så farligt om jag får säga det själv.

(tapeten har målats vit och lite möbler bytts ut sedan renoveringen men annars detsamma).

Här kommer lite bilder...

Köket innan. Ursäkta röran... Nyinflyttade.

Passioner

Alla har vi väl något som vi är extra förtjusta i. Något som vi inte kan få nog av.

Anna som skriver i bloggen "For the love of country" verkar helt klart ha en förkärlek till gräddkannor, verkar ha hur många som helst. Anne, en kompis till mig är otroligt faschinerad av gamla nycklar. På ett besök i Nora lyckades jag fynda en nyckel till henne för hela 1 krona. Vilket litet pris att betala för att en person ska bli så glad. Tydligen så kan nycklar kosta desto mer än så. Verkar vara en hel vetenskap det där.

Jag undrar ju förståss var nyckeln kan ha suttit nånstnas, Kan det vara i ett hus eller i ett skåp - för att komma till min passion. Här kan jag inte få nog av skåp, är helt galen i dom. Även fast jag inte vill byta ut dom jag har, så kan jag inte låta bli att kolla efter nya (gamla). Det är någon sorts dragningskraft till dom, kan inte hålla mig borta.

Prislappen på skåp är ju tyvärr lite större än för nycklar och gräddkannor, men visst kan man göra fynd om man har lite tur. Det bästa fynd jag gjort på skåpfronten är förutom mitt "verktygsskåp" som var gratis, mitt vita hörnskåp från 1800-talet. Betalade endast 3300 kr.

Någon gång snart hoppas jag kunna ta mig ner till vårat kära grannland Danmark för att fynda lite av varje. Där finns ju jättemånga fina butiker med inte alltför höga priser. Det gäller bara att ta med sig en tjock plånbok och en stor kärra. Vem vet, jag kanske springer på en och annan nyckel också.

Matsalens nya kläder

När vi flyttade in i vårat hus för tre år sedan var det grå väggar och grått laminatgolv i matsal och vardagsrum. Rätt så snabbt fixade vi fram de gamla träplanken som oljades in. Vit bröstpanel sattes upp och en ljus tapet ovanför. En dag så viskade rummet till mig att den ville ha nya kläder. Jag gillade fortfarande de ljusa ytterkläderna, väggar och golv men kände att det som fanns innanför dessa fyra väggar kunde få ändras lite.
Nu tre år senare är det fortfarande samma golv och väggar men med nya byxor och tröja.
Både jag och matsalen är mycket nöjda.

Verktygsskåpet

För några veckor sedan sprang jag av en ren "lyckhändelse" in i ett verktygsskåp i mormors källare. Vi gick på lite husesyn inför försäljningen av den gamla villan för att betrakta vad fint det var städat inför visningen. När vi hade gått igenom hela huset och det var endast källaren kvar, befann vi oss i verktygsrummet. Jag vände på huvudet och hann inte stoppa mig själv från att utbrista i ett litet skrik. Min man trodde jag såg en spindel eller någon annan insekt, i själva verket var det ett oerhört vackert skåp som hade tagit all min uppmärksamhet. Det var ett stort ljusgrönt skåp, målat i exakt samma färg som stor del av huset, tydligen morfars favoritfärg. Något slitet var det med många fläckar efter många års användning. När jag öppnade dörrarna var det fullt av färgburkar, oljefläckar och verktyg.

Det var som om mitt hjärta stannade för ett ögonblick när jag fick syn på det. Jag tappade andan och kunde nästan inte tänka på något annat under resten av dagen.

Nu står det gamla skåpet i vårat kök. Hyllplanen har slipats och utsidan skrubbats. Det är fortfarande slitet och charmigt, bara något renare. Vi fick frågan om vi skulle måla det i vitt. Den tanken kändes väldigt långt bort för min del. Skåpet är ju alldeles perfekt som det är med alla sina skavanker. Det var ju det jag blev förälskad i.