Vardagsrummet

Idag är det jättefint väder och jag måste ut och få lite färg innan solen försvinner igen. ;)
Därför blir det inget jättelångt bloggande idag och jag får ta och kika in på era sidor senare idag när solen försvunnit från min altan.
Jag tänkte bara skriva lite kort om mitt vardagsrum och visa lite bilder...

Här inne hade jag också marint tema förr, tjusigt, men inte riktigt jag.

Soffan hade vit/blå randig klädsel som jag nu bytt ut mot en brun.

Randiga linumkuddar hade jag förr men de passade ju inte in riktigt när jag bytte saker i rummet.

Nu har jag istället helt oömma kuddar från Ikea (jätteskönt om man skulle råka spilla eller nåt, slippa hetsa upp sig över att kudden kostar flera hundra).
Jag har också köpt mig två vita ektorpfåtöljer på blocket, helt oanvända! I dessa ligger också lite kuddar. (har faktiskt kvar en linumkudde som passade in) Den var brun så den fick stanna.
Soffbordet är från farfar. Det har nog tidigare använts som köksbord så vi sågade av benen på det så det skulle bli rätt höjd.

Det är fullt av små målarfläckar på det såklart eftersom det är från "målarfarfar" Det är lite sött tycker jag.
Och sist men absolut inte minst så är det ju rummet där mitt älskade drömskåp står. Det ger så otroligt mycket känsla i rummet så man inte tänker på att soffor och så är från Ikea. Supernöjd!

Här kommer lite bilder...

Stökfällor

Ni som har sett serien Vänner kanske kommer ihåg ett avsnitt där den alltför organiserade och pedantiska Monica får sitt hemliga rum upptäckt. En garderob fullt av kaos och oreda.
Min fundering är om alla hem har ett område som inte är lika perfekt som det kan se ut från utsidan.
Förr städade vi inte alltför ofta, utan det blev mest om vi fick besök. Alla trodde nog att vi bodde jättefint, istället var det raka motsatsen.
Jag har aldrig gillat att städa och kommer nog aldrig att börja tycka om det heller. Jag är en slarvmaja av naturen.
Men visst mår man mycket bättre när det är städat och fint, så visst är det värt det. Nuförtiden är vi mycket bättre på att städa, avskyr det fortfarande men gör det i alla fall.
Det finns ett par knep för oss slarvmajor så att vi inte ska hamna i stökfällan igen.
Ha inte för mycket saker framme så att dammningen känns oövervinnlig och undanplockningen omöjlig.
Det viktigaste ändå för mig har blivit att man inte ska skjuta upp något till senare, tänka att jag tar disken sen eller imorgon om jag inte hinner idag. Jag dammsuger imorgon, för så skitigt är det väl inte. Och sen dagen efter fick man annat att göra så man inte hann med dammsugningen. Och vips så är det jättestökigt.
Så direkt jag ser något som behöver göras försöker jag ta tag i det så snabbt som möjligt.
På det sättet känns det faktiskt som att man aldrig städar men att det är rent hela tiden.
Men visst har jag fortfarande ett par stökfällor kvar. Försvinnskåpet till exempel. Det är ett köksskåp med alla möjliga papper och annat i. Allt ifrån pizzamenyer till pass och penslar. Anledningen till att vi kallar det försvinnskåpet hänger nog med sedan flera år tillbaka när vi bodde i lägenhet. Då hade vi ett dubbelskåp fullt med verkligen allt. Och var någonting borta så visste vi ju egentligen var det var, i försvinnskåpet där saker aldrig kommer tillrätta igen.
Skulle jag jämföra vårat försvinnskåp nu och då, är det en enorm skillnad, men namnet hänger med och kommer nog alltid att göra det även om det egentligen inte är så stökigt längre.
Slarvmajan och försvinnskåpet kommer alltid att stanna även om vi förändras till det bättre varje dag.

Kära pelargon

Om en blomma vore min bästa vän så skulle det vara pelargonen. Den är vacker, stolt, vet vad den vill och kan verkligen reta gallfeber på mig.

Som vilken vänskap som helst så kräver denna ändå ganska så självständiga blomma, mycket kärlek, näring och uppmärksamhet. Låter vi en pelargon vara alltför lång tid kommer den att vissna och dö.

Förra sommaren skulle vi vattna svärmors växter medan de var bortresta. Jag har då aldrig sett så mycket pelargoner på en gång som då.

Den dagen kan jag ärligt säga att jag inte var speciellt förtjust i dessa växter. Detta eviga plockande på dom gjorde mig galen. Pelargon efter pelargon efter pelargon... Till slut visste jag inte vad jag gjorde. Jag tror nog att jag lyckades stirra mig blind på vad som skulle plockas bort och inte. Allting blev bara en enda stor smet. Efter att helt tappat tålamodet tog min käre man över arbetet. Vem vet var det skulle slutat annars.

Trots detta älskar jag fortfarande pelargoner och vill ha dom i mitt hem.

Men det jag har lärt mig är att hur mycket jag än älskar dom så kan jag inte ha för många, jag skulle bli ett nervvrak...

Så när det gäller pelargoner och vänskap så tror jag att lagom är bäst. Man vill ju hinna med och ge varje individ det de behöver.

Sockersött

Idag tänkte jag visa lite kakelplattor som jag gör som en liten hobby. Här är dom i rosa mönster, så gulligt och romantiskt nu på våren! Det är något mormorsaktigt och lantligt över dem tycker jag, man blir liksom lite varm och glad!

Vad har ni för kakel hemma?

Själv har jag vita 10 cm åt båda hållen. Ibland får jag för mig att jag vill byta ut det mot mina egna små plattor, men jag får nog suga på den karamellen ett tag till tror jag.

Hoppas ni får en alldeles underbar söndag!

Välkommen in

Igår skrev jag om första intrycket i ett hus och idag tänkte jag visa hur min hall ser ut.

Detta "rum" är i stort sett alltid ett pågående projekt. Jag vet aldrig hur det kommer att sluta. Vi måste nämligen på sikt ta bort en garderob när badrummet som ligger bredvid ska byggas ut lite.
Det kommer också att medföra att vi måste byta ut lite paneler på väggarna med tanke på att det antagligen är ganska så svårt att hitta likadana till den nya väggen som ska upp.
Så just nu vet jag inte hur det kommer att se ut i slutändan.
Troligtvis kommer det fortfarande att vara vitt på ett eller annat sätt. Har funderat ett tag på att sätta panel från golv till tak, fast vet som sagt inte säkert ännu.

Som hallen är nu så har vi vitt trägolv och vita väggar och tak.
Hatthyllan har jag inhandlat på Stilmagasinet och skohyllan på Vita rummet.
Jag har också en byrå köpt på Nice och ovanpå den står mitt lilla fynd från "målarfarfar".
En liten pall att sitta på när man fixar med skorna brukar aldrig vara fel att ha i en hall, också den hittad hos farfar.
Taklamporna är köpta på Ikea men har utgått ur deras sortiment. Vi har tagit bort den frostade glasdelen som satt runt glödlampan, tyckte det blev finare utan.
Liknande lampor finns att köpa på Indiska tror jag fast man får köpa till själva ljusdelen och trä i.

Från hallen kan man antingen gå upp till övervåningen, ner till källaren, ut i köket och till vardagsrummet.
Det första man ser när man kommer in är mitt drömskåp som står i vardagsrummet rakt fram. Fast för det mesta brukar vi ha en mycket glad och stutsande vovve i vägen som stjäl uppmärksamheten. :)

Här kommer lite bilder på lilla hallen och "lilla" Donna.